KLIV 2012

KLIV-seminariet tisdagen den 2 oktober 2012, på Murberget i Härnösand, hade temat ”Varför behöver du symboler och hur använder du dem?” och satte fokus framför allt på Lättläst och Pictogram. Det senare är en uppsättning symboler/ikoner som ofta, men inte enbart, används för kommunikation med personer med funktionsstörningar.

Målgruppen för seminariet var offentliga myndigheter med behov och skyldighet att kommunicera också med målgrupper som har funktionsnedsättning. Här följer några anteckningar.

* * *

Ellika Mellander vid specialpedagogiska skolmyndigheten (som utvecklar Pictogram) beskrev hur det under 80-talet fanns en uppsättning med ca 250 symboler för barn med utvecklingsstörning. Idag finns ca 2000 unika symboler utvecklade och Piktogram finns tillgängliga för åtminstone 15 olika språk.

Syftet med Pictogram är att skapa bilder som är så tydliga och generella att de går att använda som språkliga verktyg och kan förstås genom direkt avläsning. De kan även användas som ikoner i digitala medier, i appar med mera.

Idéerna bakom Pictogram:

En generell bild måste ha en högre abstraktionsgrad än t ex ett fotografi för att kunna fungera som språklig kod. Exempelvis kan ett barn som saknar verbalspråk vilja kommunicera om en svart katt på en stol, men har kanske bara ett fotografi med en gul katt på en gräsmatta att hänvisa till – detta kan innebära en konflikt i kommunikationen. Pictogrammen kan här fungera som mer generella symboler vilka kan kombineras för kommunikation. Pictogram för ”katt”, ”svart” och ”stol” ger barnet möjlighet till kommunikation.

Pictogram finns som fungerar vid direkt avläsning, men även som förstås efter förklaring/koppling till abstraktare begrepp och även så pass abstrakta att de behöver läras in i samband med situation (t ex känslor)

Det innebär att Pictogrammen kan utgöra grunden för ett visuellt språk och hjälpa till med

  • ordningsstöd, vägledning vid procedurer (först detta, sedan…)
  • minnesstöd (vad gjorde vi, vad har jag upplevt)
  • föreställa sig saker
  • ställa frågor
  • se framåt, vetskap om vad som komma skall (”fika” finns i ordningen och kommer efter ”hämta pengar” på ”banken”, då kan jag ge mig till tåls till dess…)

Pictogrammen är därför ”tråkiga” svartvita bilder men som är utformade för att bära informationen tydligt – det skojigt färgglada undviker man helt, det är ett hinder i kommunikationen.

Det produceras ständigt fler bilder, men utvecklingen går långsamt, och bör göra så för att det ska bli bra bilder. Det är bra att det skapas fler Pictogram vilket möjliggör fler nyanser, men det innebär också att bilder kan bli mer (för) lika varandra.

Pictogrammen ses fortlöpande över och utvecklas allt eftersom det upptäcks om personer tolkar dem på andra sätt än vad som varit avsikten och allt eftersom samhället utvecklas (med nya offentliga bilder för toalett/wc, nödutgång etc.)

Det är fullt tillåtet att göra egna Piktogram, men de Pictogram som specialpedagogiska skolmyndigheten utvecklat kommer att bli svensk standard (SiS). De är tillgängliga att använda om man tecknar en en-användarlicens för 375:-. De kan då användas hur mycket som helst i verksamheten, bara inte sälja dem vidare.

(Piktogram har använts för att markera hållplatser/busslinjer – hållplatsen ”Ugglan”, piktogram har använts för att ställa frågor/få brottsoffer att kunna kommunicera vad de blivit utsatta för, bibliotek har använt piktogram för att markera hyllor – ”bok” + ”mat” = ”kokböcker”; ”bok” + ”förstoringsglas”=”detektivromaner” mm.)

* * *

Anders Bond, psykolog, resonerade en del om våra sinnens förmåga att hantera information och konstaterade att Sinnenas (syn, hörsel, känsel etc) överföringskapacitet tillsammans ligger någonstans på 11000000bit/s, medan medvetandets överföringskapacitet bara är 18-40 bit/s. Därför är vårt korttidsminnes funktion att reducera bort, att sortera bort information till förmån för det för stunden meningsfulla.

Kan vi hitta bra metoder att stödja personer med utvecklingsstörning i detta så har vi även hittat bra metoder för alla! Grundproblematiken är nämligen densamma. Vi har samma processer.

* * *

Ulla Bohman, Centrum för Lättläst, diskuterade hur språket i offentlig verksamhet enligt 11§ Språklagen ska vara vårdat, enkelt och begripligt och att det finns en generell överlappning mellan hur vi ska arbeta med Klarspråk och med Lättläst i den bemärkelsen. Men 25% av den vuxna befolkningen kan inte läsa en nyhetsartikel och återberätta den (enl Skolverkets rapport nr.115) och Lättlästs målgrupp finns inom denna kategori individer. Dvs personer som är läsovana, personer med svenska som andraspråk, personer med funktionsnedsättningar. Dvs personer som har problem med:

  • avkodning
  • omfång
  • meningslängd
  • ordförståelse

Klarspråk är därmed riktat till den breda allmänheten, medan Lättläst är riktat mot personer med svårigheter enligt ovan.

Konsekvenser: Vi kan ibland behöva skapa texter i flera olika versioner. En i Klarspråk, och en i Lättläst.

Lättläst svenska, att tänka på:

  • innehåll
  • språk
  • form
  • bild

Kom ihåg!

  • Du ska få all information av texten för att förstå texten.
  • Bilder i Lättläst, kom ihåg att skriva bildtext! Bilderna ska vara stöd till texten, klara och koncisa.
  • Informationen ska vara funktionell.
  • Använd blankrader
  • Radfall
  • Informativa rubriker som är meningar
  • Luftig layout
  • Tydligt typsnitt
  • Rader med max 55 nedslag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.