Rätten till undervisningsmaterialet 2013

Konferensen ”Utbildningens digitalisering i de nordiska länderna – rätten till undervisningsmaterialet” den 18 november 2013, på Norrlands nation i Uppsala, bevistades av ett ca hundratal deltagare. Huvudsakligen från svenska lärosäten och med några representanter från andra nordiska lärosäten, samt från olika förlag och advokatbyråer.

Konferensen fokuserade huvudsakligen det sk lärarundantaget och de avtalsmässiga problem som finns förbundna med detta ”undantag” i en situation präglad av bland annat digitalt orienterade undervisningsformer. Här följer några anteckningar.

* * *

Upphovsrätten är en ensamrätt som kan delas upp i en ideell rätt och en ekonomisk rätt. Ideell rätt innebär att verket är skyddat för upphovsmannen under ganska lång tid (olika) och att upphovsmannen äger den intellektuella rätten till materialet – ingen annan kan alltså ta åt sig äran för verket, förvanska materialet etc. Den ekonomiska rätten innebär en rätt att distribuera eller på olika sätt framföra verket.

Upphovsrätt uppstår hos en kreatör oavsett individen är anställd eller inte om ett material har tillräcklig verkshöjd. Överföring av upphovsrätt till detta verk vid anställningsförhållanden kan ske genom lag eller genom avtal eller är i vissa fall underförstådda genom anställningens art.

”Lärarundantaget” (som ”inte [är] ett undantag – bara en huvudregel!”, professor Jan Rosén, SU) innebär att lärare har upphovsrätt till sitt egenproducerade undervisningsmaterial.

Med anledning av lärosätens satsningar på digitala utbildningar så har flera lärosäten gjort inskränkningar i denna lärares upphovsrätt (främst ekonomiska rätten – nyttjanderätten), för att just kunna använda mtrl i t. ex distansutbildningar, ibland oberoende av lärarens deltagande i kurserna.

Flera jurister menade i samband med en genomlysning av några beslut om arbetsgivares ”nyttjanderätt” till lärares material, som vaskats fram från olika lärosätens hemsidor, att det svårligen kan ses som möjligt att göra inskränkningar i upphovsrätten ”bara” genom rektorers myndighetsbeslut på det sätt som ibland framstår.

Här fördes ganska vass kritik fram från olika håll. En av chefsjuristerna vid UU menade att läsningen var ”deprimerande och inte ligger i linje vare sig med svensk rätt eller praxis”. Med utgångspunkt i dessa myndighetsbeslut kunde frågor lyftas om hur det står till med kvaliteten i fo-/utbildningsmaterialet vid dessa lärosäten – vad säger det att samma material ska/kan distribueras år efter år?

Myndighetsbesluten kunde även läsas som att lärosätena präglas av personalproblem eftersom man behöver tillskansa sig nyttjanderättigheter på detta sätt. Vill lärare/forskare inte stanna kvar eller vill man göra sig av med lärare/forskare? Vidare underströks att ”vill man vara ett universitet som strävar efter excellens så måste man visa att man klarar frågor om det immateriella som upphovsrätten”.

Det lyftes också fram att egentligen är det ett tecken på ett feltänk – är inte goda kursstrukturer centralare än enskilda lärares föreläsningsinnehåll, i synnerhet när tillgång till fria resurser/open source är så god!?

I de avtal som sluts om upphovsrätter finns ofta flera problemområden – ett sådant är formuleringar om att upphovsrätt kan övergå till arbetsgivare för mtrl som är producerad inom ramar för en organisations ”sedvanliga verksamhet”. Vad som ingår i sedvanlig verksamhet är luddigt, och kan ändras över tid. Frågorna om när en ekonomisk nyttjanderätt inkräktar på en ideell aspekt av upphovsrätten är inte heller given. I vilken utsträckning vill lärare skylta med sitt namn/ingå i ett sammanhang som i övrigt förändrats (t. ex. en kurs som kvalitativt försämrats) efter att läraren lämnat en institution eller ett lärosäte. (En praktisk fråga är även hur enkelt det är för nya lärare att behöva anpassa sig till fd lärares mtrl i en kurs.)

I vissa sammanhang kan det även vara ett mer generiskt föreläsningsinnehåll men som en mer konstnärligt kreativ lärare lyckas göra till ett ”närstående” konstnärlig prestation vilket innebär ett upphovsrättsligt skydd infaller.

Föreläsningar kan även innebära ett prövande av idéer, resonemang, att man kastar fram forskningsuppslag eller tankar som kan kräva särskilt beaktande.

Frågan är även i vilken utsträckning alla lärosäten vill ta över lärarens ensamrätt – för det kräver också ansvar och därmed strukturer för att hantera materialet och för att hantera frågor och ärenden om detta. Frågor om ersättning, rutiner för att kontrollera mtrls aktualitet och juridiska status, bearbetning av material och ändringar måste säkerställas.

Ytterligare en aspekt av lärares ensamrätt rör även en ideologisk fråga om att undervisningen vid lärosätena är ”fri”, i den meningen är det rimligt att studenter och lärosäten har nyttjanderätt.

En ytterligare dimension är att produktion av läromedel/mtrl traditionellt sett har fallit utanför lärares ordinarie tjänsteutövning – detta har förändrats i och med satsningar på digitala nätkurser.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.