Årets KLIV-seminarium hölls på Länsmuséet på Murberget i Härnösand den 22 oktober. Temat var “Genus i text och bild – om hen, normer och diskriminering”. Inbjudna talare var Louise Holmer, redaktör för Svenska Akademiens ordlista SAOL, Emilia Bergmark-Jiménez, feministisk reklamfotograf, och Daniel Wojahn, språkforskare. Några anteckningar följer här nedan.
* * *
Språkvetaren Louise Holmer inledde med en diskussion om olika ordböckers historia. De olika typerna av verk har olika ändamål och SAOL:s syfte är att spegla samtiden och plocka upp ord som används i samhällsdebatten. SAOB, å sin sida, är en historisk ordbok som beskriver språkets historiska utveckling. Den innehåller omfattande artikeltext och är fn uppe i 36 band, men har inte nått slutet av alfabetet ännu (A-V…).
SAOL är således en hjälpreda som redovisar språkbruket i samhället – den är inte en samling ord som ska definiera hur vi ska använda språket. Antalet ord i de olika upplagorna av SAOL har skiftat. Den tidiga upplagan från 1874 innehöll ca 30 000 ord. Årets upplaga innehåller ca 126 000. Som mest har SAOL omfattat ca 155 000 ord, men genom att mönstra ut vissa sammansättningar av ord så har ordboken under de senaste åren haft ett relativt jämnt omfång. För den senaste upplagan kom ca 13 000 ny ord in och 9000 gamla lyftes bort.
SAOL innehåller ca 94 000 substantiv, 17 000 adjektiv, 10 000 verb och 100 pronomen. Ett av dessa är ordet hen.
Underlag för innehållet i SAOL bygger på en korpus av redigerade texter hämtade från framför allt nyhetsmedier (press), men även visst material från bloggar och hemsidor. När begrepp används i en vidare utsträckning naturligt i korpusens texter kan de beredas plats i ordboken. Ord som hen har således bevakats under ett antal år (fanns som förslag redan på 1960-talet) men bereddes inte plats förrän förra upplagan.
2009 fann redaktionen att ordet förekom i endast 3 tidningstexter. Då i metaspråkligt hänseende (diskussion om själva ordet), där ordet inte användes omarkerat. 2014 fann redaktionen att ordet var spritt över hela landet och att det användes omarkerat som ett naturligt inslag i texter, varför ordet fördes in i SAOL.
Det har tidigare funnits ett ord hen med en äldre betydelse (brynsten), vilket av kritiker anförts som ett argument mot användningen av hen, men redaktionen menar att det finns flera ord som har olika betydelser men som har samma stavning (och uttal). I SAOL har därmed förklaringstexten justerats för hen, bland annat har “provinsiellt” tagits bort.
* * *
Fotografen Emilia Bergsten-Jimenez visade reklambilder med stereotypa könsroller där kvinnor framställs som omhändertagande, inaktiva, tillgängliga, utan humor och objektifierade medan männen framställs som självständiga, aktiva, karaktärsrika subjekt. Hon pekade på hur männen även i de fall de skulle kunna framstå som mer objektifierade (på samma vis som bilden av kvinnan) ändå ofta har blickar, gester, uppsyn etc. som gör att de ”äger” bildrummet/kamerans blick och därmed inte faller in under rubriken objekt. I några fall publiceras även kvinnobilderna i duplicerade sammanhang vilket ytterligare understryker modellens objektskap.
Det riktigt tragiska menade EBJ var att dessa stereotyper också var framträdande i reklambilder av barn.
Hur detta skulle förändras menade EBJ låg framför allt i att tänka till som beställare av bilder – det är inte ens troligt att de (patriarkalt normativa) stereotypa reklambilderna är de som säljer bäst. Vi har svårt att identifiera oss med de kroppar som visas på bilder menade EBJ. Vidare handlade det inte nödvändigtvis om att dra ifrån egenskaper hos respektive könsstereotyp, utan att lägga till fler aspekter, nyansera. Låta männen visa känslor och visa mannens icke-normativa kalsong-kropp t ex.
EBJ menade också att stereotyperna internaliserades och att män kunde gå förbi reklambilder och beröras i mindre utsträckning, medan hos kvinnor aktiverades genast förminskande tendenser av reklambilderna. Detta visades genom kvinnors bl a mindre intresse för matematik eller för ledarskap.
* * *
Språkforskaren Daniel Wojahn hade tittat på ett stort material som rörde argumentationerna (“aktioner” respektive “re_aktioner”) för och mot ordet hen i bland annat insändare och sociala medier. Han presenterade en grundläggande uppdelning av idéer om språk och verklighet: En strukturalistisk språksyn som menar att språk avbildar och beskriver verkligheten och där samhälleliga förändringar kan ha språkförändringar som följd; respektive en konstruktivistisk språksyn som innebär att vi konstruerar “verkligheter” med hjälp av språk, vi skapar våra föreställningar om verkligheten genom språkbruk och där språkförändringar kan leda till samhälleliga förändringar.
Vidare pekade DW på olika normsystem i språket och samhället. Dels en mansnorm (“talesman”, “på tu man hand”, “diskrimineringsombudsman”, “enmansshow”, “allmänt”, “bemanna”, “lärare”) och dels en tvåkönsnorm (“kvinna – man”, “mamma – pappa”, “flickvän – pojkvän”, “sångerska – sångare”, “hon – han”). DW visade på olika försök att utmana normsystemen, bland annat hur mansnormen tidigare satts ifråga av riksdagsledamoter som konsekvent ersatt “riksdagsman” med “riksdagskvinna” i motioner och riksdagsinlagor.
I ljuset av detta menade DW att hen kan ses som ett ord som utmanar tvåkönsnormen i samhället, därav dess laddning. Förespråkarna menar att hen behövs för att de som inte identifierar sig som man eller kvinna behöver ett ord för att vara benämnbar, ordet behövs för att de ska känna att de finns till. De som reagerat mot hen har anfört att det är opraktiskt, oestetiskt, inte ett naturligt språkbruk, irriterar och distraherar mottagarna, och aldrig kommer att etablera sig. Samtidigt rymmer reaktionerna uttryck för att man/kvinna är naturens lag och att manliga egenskaper och positioner är under attack, diskrimineras.
DW menade att synen på språk och verklighet visar sig i argumentationen och är motsägelsefull. Å ena sidan skulle språkbruket hen inte stämma överrens med den “naturliga” verkligheten (“naturens lag”), och därmed inte fungera, men å andra sidan finns en rädsla för att språkbruket ska förändra verkligheten /hota rådande normer/strukturer. Språket tillskrivs då stor betydelse.
DW diskuterar även något Språkrådets hållning om “störningsfrihet” och frågar om deras bedömningsgrunder för språkvård är relevanta när det handlar om politiskt motiverade förändringar i språket.
Emilia Bergsten-Jimenez, Daniel Wojahn och Louise Holmer